Råån fakta

raanochmiljon

Råån och miljön

Råån med omgivningar är ett populärt naturområde för många. I den vackra dalgången kan man lyssna på fågelsång, fiska, vandra eller njuta av en picknick i det gröna. På de bördiga jordarna inom Rååns avrinningsområde bedrivs också ett jordbruk som är av stor betydelse för livsmedelsproduktionen.

Naturgeografiskt intressant område med värdefulla naturmiljöer

Rååns avrinningsområde är med sina 193 km2 ett av Sveriges minsta så kallade huvudvattendrag. Naturförutsättningarna med sedimentära bergarter och kalk- och näringsrika jordar innebär goda förutsättningar för ett rikt växt- och djurliv. Den biologiska mångfalden är huvudsakligen koncentrerad till den kraftigt markerade dalgången som påminner oss om inlandsisens krafter. Ett sjuttiotal hotade arter finns inom området. Exempel på intressanta vattenanknutna arter är större vattensalamander, havsöring, grönling, strömstare och kungsfiskare. I den sedimentära berggrundens sprickor finns relativt stora mängder grundvatten av bra kvalitet.

Rååns avrinningsområde

Avrinningsområdet utgörs mest av slättlandskap med utpräglad jordbruksbygd. Åkermarken upptar cirka 73% av avrinningsområdets areal. Huvudfåran omges dock till stora delar av en brant dalgång som huvudsakligen är lövskogsbeklädd. Ån är 25 km lång och fallhöjden från upprinningsområde till mynning är cirka 80 meter. Inom avrinningsområdet finns idag inga naturliga sjöar och stora delar av vattendragen är kulverterade (Leander & de Mare 1984).

Jordarterna inom avrinningsområdet består huvudsakligen av kalkhaltig baltisk morän. I Rååns övre delar är dominerande bergart silurisk lerskiffer överlagrad av skifferurbergsmorän, baltisk sydvästmorän och baltisk nordvästmorän. I avrinningsområdets mellersta del utgörs bergarten av Kågerödslager överlagrad av skifferurbergsmorän och baltisk nordvästmorän. Rååns nedre delar består av bergarten Rätlias överlagrad av baltisk nordvästmorän (största delen) och av grus och sand (närmast kusten) (Adrielsson et al 1981).

Råån rinner upp i Svalövs kommun, vidare genom Tågarp in i Helsingborgs kommun, bildar gräns mot Landskrona kommun, fångar upp Tjutebäcken från Bjuvs kommun för att till sist ha sitt utlopp vid Råå i Öresund.

Rååns dalgång är av riksintresse i naturresurslagens mening för naturvård, kulturmiljövård och fritidsfiske sedan 1974.

Till karta över Rååns avrinningsområde >>

Människans påverkan

För att bruka odlingsmarken mer effektivt har jorden dikats ut och många av de bäckar som rinner till Råån har rätats ut eller lagts i kulvert. Vattenkvaliteten påverkas av utsläpp från odlingsmarken i form av gödnings- och bekämpningsmedel, men även från industrier och avlopp. Glädjande är att utvecklingen under de senaste decennierna ser ut att ha vänt i flera avseenden. Mätningar av övergödande ämnen visar att halterna sjunker tack vare minskade utsläpp och anläggning av våtmarker i landskapet.

Se kartor på Rååns före och efter utdikningen >>

I mitten av 1930-talet hade den havsvandrande öringen från Råån nästan försvunnit på grund av vandringshinder och andra miljöstörningar. Under 1970-talet sattes öringar från Verkeån i östra Skåne ut i Råån och stora delar av ån restaurerades, fiskvägar byggdes och lekmaterial lades ut. Det aktiva fiskevårdsarbetet bedrivs av Rååns fiskevårdsområdesförening (RFVO) och Helsingborg stad. Idag är Råån ett av de viktigaste vattendragen för öringen i Skåne med ungefär 5000 uppvandrande öringar per år.

Värdefulla våtmarker

Sedan 1990-talet har ett 60-tal våtmarker skapats längs ån genom Rååns Vattenråd. I våtmarkerna renas vattnet som rinner av från omkringliggande åkermark och samhällen, innan det når Råån och Öresund. Föroreningar som övergödande fosfor och kväve, men även metaller och andra miljöfarliga ämnen, minskar när vattnet passerar våtmarkerna. Våtmarkerna blir dessutom oaser i odlingslandskapet och bostad åt grodor, insekter, fåglar och olika vattenväxter.

Natura 2000-område

Rååns dalgång är idag naturreservat och Natura 2000-område. Grunden till detta är de höga naturvärdena som härigenom skyddas enligt både nationell och internationell miljölagstiftning. Till reservatet finns ett antal föreskrifter med restriktioner såsom kopplingstvång för hundar året om. Det finns också en skötselplan som ska följas. Helsingborgs stad har hand om skötseln av reservatet och Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet. Reservatshandlingarna finns på helsingborg.se

Översvämningar och torka
Den storskaliga förändringen av vattenbalansen i landskapet har inneburit att 55% av Rååns ursprungliga vattendrag är kulverterade och att våtmarksarealen bara är några procent av den ursprungliga. Förutom att effekterna tar sig uttryck i höga näringsämnestransporter, förlorade naturmiljöer och arter, blir variationen i vattenföring stor genom att landskapets flödesutjämnande förmåga har försvunnit.

Under torra somrar kan bristen på vatten i ån leda till att organismer såsom öringyngel utsätts för stress. Bevattningsuttag i kombination med utsläpp kan då innebära att effekterna blir förödande för djurlivet. Ett annat problem utgör de översvämningar som högflödena ger upphov till. Översvämningarna kan ge upphov till skador på grödor, byggnader och på naturmiljön. Översvämningarna förstärks ytterligare av att det förekommer en hel del hårdgjorda ytor (t. ex asfalt, betong, tak) inom avrinningsområdet. Med vattnet från de hårdgjorda ytorna, dagvattnet, transporteras dessutom metaller och andra giftiga ämnen.

Problembild

Miljöproblemen i Råån har sammanställts i rapporten “Vattenrelaterade miljöproblem i Råån med koppling till aktuella miljömål” som går att beställa från Miljöförvaltningen i Helsingborg.

Sammanfattningsvis kan problemen delas in i 3 kategorier beroende på orsak:

1) utsläpp och läckage

2) effekter av exploatering och utnyttjande av naturresurser

3) effekter av tidigare omfattande dränerings- och dikningsverksamhet

1) Problem relaterade till utsläpp och läckage

  • Förekomst av nitrat i grundvatten i anslutning till jordbruksmark
  • Förekomst av bekämpningsmedelsrester i grundvatten i anslutning till jordbruksmark
  • Växtnäringsförluster från åkermark till ytvatten
  • Utsläpp av fosfor från enskilda avlopp till yt- och grundvatten
  • Utsläpp av kväve från enskilda avlopp till yt- och grundvatten
  • Växtnäringsläckage från växthus till ytvatten
  • Atmosfäriskt nedfall av kväveföreningar
  • Ammoniakavgång från djurhållning
  • Utsläpp från hårdgjorda ytor av metaller och organiska miljögifter via dagvattennätet till ytvatten
  • Läckage av gifter från förorenade industriområden till grundvatten
  • Läckage av gifter från nedlagda deponier till grundvatten
  • Utsläpp orsakade av olyckshändelser

2) Problem relaterade till exploatering och utnyttjande av naturresurser

  • Exploatering som begränsar användandet av grundvattenförande geologiska formationer
  • Utveckling mot en ökad andel hårdgjorda ytor till följd av exploatering
  • Exploatering som ett hot mot ett småskaligt odlingslandskap och våtmarker
  • Bevattningsuttag från ytvatten
  • Brist på småbiotoper, landskapselement och hävdad mark
  • Olämpligt utförda dikesrensningar

3) Problem relaterade till tidigare omfattande dränerings- och dikningsverksamhet

  • Försvunna naturmiljöer
  • Ökad risk för uttorkning av vattendrag sommartid
  • Ökad risk för erosion av strandbrinkar och översvämning av åkermark vid intensiva regn eller långa nederbördsperioder
  • Försämrad förmåga för ekosystemet att kvarhålla och eliminera näringsämnen

Delar av texten ovan är från broschyren Rååns dalgång där det går att läsa mera om ån >>